Saker man vänjer sig vid

Idag var en av grannbarnen här och sålde jultidningar. Jag köpte såklart, man vill ju värna om den lokala företagsamheten. Hon frågade hur länge vi bott här och vi räknade ut att det var tre månader. Sen gick hon och jag började fundera... Dels över allt som vi gjort här i huset, men också allt som fungerar sådär.

Jag är nu ganska van vid att duscha hemma hos andra eller på jobbet. Alla ställen har sina fördelar. Jobbduschen är lättillgänglig, cilla har badkar och där kan man duscha länge och malins duschkabin är nära när man är hemma...

I köket är det sedan två månader ett hål in i väggen, efter en incident när thomas företogs sig lite rörmokande, som inte gick helt optimalt...

Jag har också ändrat uppfattning om vad det innenär att tvätta. Dels är det bara något man gör vid fint väder, för att tvätten ska bli någolunda torr. Sen att tvätta i vår tvättmaskin, jaa det är mer att tvätten blöts upp, blandas med tvättmedel pch halvhjärtat kastas runt en stund. Tvätten luktar hyfsat gott, men rent, njaa, fläckborttagning och vita lakan är sådant som låter vänta på sig...

En innetempratur på 16 grader har blivit till en behaglig innomhustempratur, eftersom vi inte fått ordning på det trasiga värmesystemet så är det endast en kamin som kan värma huset åt oss

Jag har också vant mig vid byggpapp på hela övervåningen, sedan en månad tillbaka, då badrumsrenoveringen började, tillsammans med att ständigt bli uppringd av div hantverkare i tid och otid...

Jag andas också mest med munnen när jag diskar eftersom varmvattnet stinker skit (bokstavligt talat)...

... Men jag har ju också, åå ett härligt sätt, blivit van vid att sitta i morgonsolen på trappan, njuta av stillheten (trots tåg och motorväg) plus att jag älskar vår nya spis/ugn!

Nu några bilder:

Första natten i huset. Hög på terpentin när vattnet börjar droppa...

"Ren" tvätt på torkning (ser ändå idylliskt ut med tvättlina)

Hålet i köksväggen, som numera går obemärkt förbi.